Miljöstabens kontroller

Det är inte endast livsmedelsföretagen som har regler för hur de ska arbeta och vad de ska göra. Samma sak gäller även kontrollmyndigheterna. Regelverket som talar om vilka skyldigheter Myndighetsnämnden har regleras i en av EU-förordningarna - 2017/625.

Bland annat beskrivs hur kontrollen ska utföras. Den ska bestå av kartläggning, övervakning, revision, inspektion och ibland också provtagning.

Hur utförs kontrollen?

Kartläggning och övervakning

Myndighetsnämnden är skyldig att hålla ett aktuellt register över alla livsmedelsföretag inom kommunen och att övervaka vad som händer både inom det geografiska området som inom sakområdet.

Revision

En föranmäld kontroll när kontrollmyndigheten går igenom olika dokument hos livsmedelsföretaget och undersöker om egenkontrollens rutiner är väl förankrade hos personalen. Det kan vara granskning av dokumentation från företagets egna mätningar och undersökningar, av leveranssedlar och av spårbarhet.

Inspektion

Undersökning av om företagets rutiner fungerar i praktiken. Myndigheten kontrollerar om det är rent, om det är god ordning och reda, om det finns skador i lokalen eller utrustning, om lokalen är anpassad till verksamheten och mycket annat. En inspektion är nästan alltid oanmäld.

Provtagning

Provtagning av livsmedel kan ske stickprovsmässigt men ofta sker den i samband med olika projekt så man får ett större kontrollunderlag och kan jämföra standarden mellan olika anläggningar inom samma bransch.

Antal kontroller

Hur ofta en anläggning besöks av kontrollmyndigheten beror på vilken riskbedömning som gjorts av verksamheten och vilken kontrollfrekvens verksamheten tilldelats enligt Livsmedelsverkets riskklassningsmodell. Låg risk ger glesare kontrollfrekvens medan Hög risk ger tätare kontrollfrekvens. Vid konstaterade brister sker utöver beslutad kontrollfrekvens extra kontroller i form av uppföljande kontroller. Alla kontroller, planerade och uppföljande, timdebiteras i efterhand för faktiskt nedlagd tid.

Alla kontrollmyndigheter är skyldiga att upprätta en flerårig kontrollplan för livsmedel.

• Riskklassning av livsmedelsverksamheter

Kontrollmyndighetens åtgärder

När personal från Miljöstaben upptäcker brister inom en livsmedelsverksamhet är de skyldiga att vidta åtgärder. Det betyder att de ska besluta om att kräva olika typer av åtgärder. Det finns flera olika sätt att se till att åtgärderna genomförs, vilket sätt det blir beslut om beror framförallt på vilken typ av felaktigheter det rör sig om. Eftersom det ofta är bråttom när ett beslut ska tas i sådana här ärenden och man inte kan vänta på nästa sammanträde i Myndighetsnämnden, har någon eller några av Miljöstabens personal rätt att fatta beslut i nämndens ställe. Det kallas att man har delegation. De kan:

• Begränsa eller förbjuda utsläppande av livsmedel på marknaden. Det innebär förbud att sälja, servera eller ge bort livsmedlen.
• Beordra sanering eller andra lämpliga åtgärder
• Avbryta driften i ett livsmedelsföretag
• Stänga delar av företaget
• Återkalla godkännande av en anläggning
• Andra åtgärder som kan vara motiverade

Beslut som kräver åtgärder kallas i lagstiftningen för föreläggande. Om en verksamhet måste sluta med sin tillverkning eller försäljning kallas beslutet förbud. Båda typerna av beslut kan förenas med vite. Vite är benämning på en sorts böter. Man kan säga att det är en straffavgift man måste betala om man inte följer det beslut som kontrollmyndigheten tagit.

Dessutom ställs det i livsmedelslagen krav på att kontrollmyndigheten vid konstaterande av brott mot livsmedelslagstiftningen ska anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten för utredning för vidare åtgärder.

Information

Enligt andra delar av svensk lagstiftning har en myndighet i offentlig förvaltning även ha en viss informationsskyldighet. Det betyder i detta fall att den som är livsmedelsföretagare eller som planerar att bli det, kan vända sig till kommunens Miljöstab och få viss information. Det finns dock begränsningar för vad vi på Miljöstaben har rätt att hjälpa till med. Vi får exempelvis inte utforma egenkontrollprogram eller rita livsmedelslokaler. Däremot kan vi hänvisa till olika branschfolk eller branschföreningar som kan hjälpa till med sådant och vi kan också berätta om lagstiftningen och vad den kräver av livsmedelsföretagare.