Lyssna på sidan Lyssna

Torget

Arvika firar 100 år 1911. Bild från torget.

Firandet av Arvika köpings 100-årsjubileum 1911.

I den stadsplan som upprättades över Oscars stad år 1811 indelades ett 30 hektar stort område invid Kyrkvikens norra strand enligt rutnätsplanens stilideal. Planprincipens stränga geometriska form med ett rätvinkligt gatunät som indelar planområdet i ett system av likformiga, kvadratiska kvarter har antika förebilder i egyptisk, grekisk och romersk stadsbyggnadskonst men förekommer även som stadsideal under såväl medeltiden som renässansen.

I 1818 års stadsplan reserverades mot Kyrkviken en större öppen kvadratisk yta på 148 alnar benämnd Stora Torget. Platsen som var avsedd för handel kom att bilda stadens centrum. Från torget anlades mot Kyrkviken en rak gata ned mot landbryggor, marknads- och upplagsplatser. Det avdelades även ett Hästtorg i planområdets norra del. Fram till sekelskiftet 1900 var dock hästpremieringen förlagd till Stora Torget. Dit förlades också tidigt den årliga oktobermarknaden samt regelbunden marknadsförsäljning onsdagar och lördagar.

Invid torget uppfördes tidigt större handelsgårdar med två våningar höga gathus inrymmande såväl butik som bostadslägenhet. På de inre bakgårdarna byggdes uthuslängor.

Vid 1800-talets mitt tog tanken på att förbinda den dåvarande svensk-norska unionens båda huvudstäder med en järnväg en allt fastare form. År 1855 fick Nils Eriksson i uppdrag av staten att börja planera för Nordvästra stambanan. I Arvika upplät köpingen mark för bana och järnvägsstation söder om torget, som därmed definitivt avskildes från hamnen och Kyrkviken. År 1867 invigdes linjen Charlottenberg-Arvika. Då bandelen mellan Arvika och Karlstad blev färdig år 1871 kunde hela stambanan mellan Stockholm och Kristiania (Oslo) öppnas för trafik. Då de svenska och norska festtågen äntligen kunde mötas på Arvika station den 16 juni 1871 var rälsen sammanfogad med en 1 meter lång silverräls.

Kring sekelskiftet 1900 och årtiondena därefter uppfördes kring torget ett flertal officiella byggnader, bankhus och större bostadsfastigheter representativa för stenhusarkitekturen med högre våningsantal, putsade detaljrika fasader och tornprydda tak.

År 1922 började torget användas som parkeringsplats för de lokala omnibussarna samtidigt som den västra torgallén användes som upplagsplats för såväl an- kommande som avgående gods. Arrangemanget blev med tiden ohållbart och år 1935 togs en ny busscentral i bruk vid Marielundsplatsen.

Under de senaste årtiondena har äldre byggnader utmed torget och de större affärsgatorna fått ge vika för stora affärs- och kontorsbyggnader med större byggnadsvolymer och moderna fasadmaterial. Torget och de intilliggande torggatorna har också kommit att präglas av den alltmer tilltagande bilismen.

Under senare år har stora insatser gjorts för att reglera biltrafiken och försköna torgytan. År 1971 utsmyckades torget med Liss Erikssons skulptur "Fågelmannen" med intilliggande vattenkonst. År 1994 återinvigdes torget efter en omfattande ombyggnad vad gäller parkeringsytor, plattsättning, bänkar, planteringar och lindalléer. Glanslindarna har skänkts av privatpersoner och företag vars namn finns angivna på mässingsskyltar invid respektive träd.

Torget i Arvika har i alla tider tjänat som en livaktig marknads- och handelsplats samt mötes- och samlingsplats. Invid torget förlades järnvägs-, buss- och taxistationer. Alla dessa funktioner har gjort torget till en central plats i Arvika. Om gatunätet är stadens skelett är torget dess hjärta.


Texten om Arvika torg är sammanställd av antikvarie Annalena Nordström. Materialet kan också fås som en broschyr på biblioteket; ("Arvika torg - en tillbakablick över stadens hjärta") som även innehåller bilder från kommunens bildarkiv.

Sidansvarig:

Sidan uppdaterad: 2017-08-15